Didaktik II

 I lärande på vuxnas vis – vetenskap och beprövad erfarenhet definieras och problematiseras didaktikens centrala frågor. Anteckningar och citat:

Utgångspunkt: mål, val av innehåll och metoder för undervisning.
Lärarens ansvar och möjlighet att planera, iscensätta och leda en lärande process.

- Vilka mål finns och hur uppfattas de?

- Vad bedöms som relevant innehåll?

- Vilka arbetsmetoder används och hur stöder eller hämmar de lärprocessen?

- Hur ser miljön ut och hur samverkar den fysiska och psykosociala miljön med undervisningen

- Vilken roll och ansvar har läraren i relation till utbildningsanordnaren, deltagare och sig själv?

- Hur ser fördelningen av tid ut i relation till andra moment och dimensioner som också anses relevanta?

- I vilket sammanhang bedrivs undervisningen både i förhållande till de lärandes livssammanhang, samhället och utbildningsmiljön?

De didaktiska valen och ställningstaganden har en koppling till normativa och i förlängningen också politiska ställningstagande. tankar om vad utbildning ska leda till och handlingsorienterade val av innehåll och undervisningsformer är inte neutrala utan ingår alltid i en politisk diskussion om vad som är gott och vilka val som är de rätta.

CENTRALA FRÅGOR
Legitimitet: undervisningens intentioner och process. Vilket är syftet med undervisningen och vilka mål vill man uppnå? Disciplinerande (den grundläggande utbildningen hade ursprungligen en disciplinerande funktion, att säkerställa respekt för överhet och gud), Förutsättning för utveckling (för att kunna utföra industrisamhällets arbete). Deltagande eller participatorisk (fullgöra sina skyldigheter och tillvarata sina rättigheter i ett demokratiskt samhälle).

Selektion: Vilket innehåll ska man undervisa om. Kvantitet eller fördjupning (exemplaritet för att fördjupa undervisningen och lärandet, kritiskt förhållningssätt). Body of knowledge/form of knowledge.

Kommunikation: valet av undervisningsmetod. Hur den pedagogiska processen ska iscensättas och konkretiseras. Förmedling/självständigt lärande.

Identitet: Innehållets inneboende struktur och kärna, vad det är som utgör ett ämne.

Ett didaktiskt perspektiv riktar uppmärksamheten mot de pedagogiska handlingarna och dess bakomliggande föreställningar gör det möjligt för en lärare att begreppsliggöra och utveckla sitt arbete till en reflexiv praktik. Att ha en väl genomtänkt uppfattning om vad målet för undervisningen är, hur innehållet är beskaffat och kan organiseras samt vad som bör utmärka en gynnsam kommunikation.

EN DIDAKTISK TYPOLOGI
Madeleine Abrandt Dahlgrens studie av didaktik för vuxna i praktiken (2007)

Torget: Ett pluralistiskt perspektiv på innehållet, där vikten av att olika synsätt bryts poängteras.  Tydlig inramning av uppgiftens innehåll och syfte, men med friutrymme för de studerande att forma uppgiftens utförande, med tillvaratagande av de egna erfarenheterna tycks skapa tydligare och bättre förutsättningar för lärandet. Handlar om att kunna sätta kunskaper i bruk i ett vetenskapligt och/eller praktiskt sammanhang, att verbalt kunna formulera sig och delta i det gemensamma samtalet.

Kliniken: Deltagarna ses som bärare av negativa erfarenheter från tidigare kontakter i utbildningssystemet och behöver rehabiliteras för att kunna bli mottagliga för undervisning. Lärarna anpassar sig till de studerandes behov. innehåller en förtroende full relation där läraren positioneras sig horisontellt genom att skapa ett möte som öppnar för en dialog på lika villkor. Behandlingsstrategi eller medicin som ska göra så att lärande uppstår.

Meritagenturen: Präglas av ett förgivettaget perspektiv på den didaktiska legitimitetsfrågan. utbildningen ska förbereda för och leda till vidare utbildning. Innehållet är förutbestämt och deltagarna har små möjligheter att påverka. Den överenskommna värdegrund och arbetsättet att ta tillvara studerandes erfareheter och inflytande får små möjligheter att realiseras i klassrummet. Få möjligheter att utmana den egna förståelsen genom diskussion och dialog.

Didaktiskt perspektiv på vuxnas lärande, utifrån vilka övergripande synsätt de ger uttryck för och vilka grundläggande problem som didaktiken avser att hantera.

Reformdidaktik: att bättre relatera utbildning och studier till arbetsliv och samhälle. Utgår från deltagarens problem och behov.

Arbetsdidaktik: hur yrkeskunskap överförs och utvecklas i arbetslivet.

Levnadsformande didaktik: förändra människors levnadsbanor och påverka deras identitetsutveckling och invanda  sätt att tänka.

Mobiliseringsdidaktik: mobilisera kollektivet för en demokratisk samhällsutveckling.

Empirisk didaktik: genom studier av den egna praktiken söker justera den egna didaktiken.

Kritik mot självstyrning och erfarenhetsbaserat lärande:

Indviduell betoning som bortser från betydelsen av det kollektiva lärandet och interaktion mellan individer.

Universellt, tar ej hänsyn till skillnader vad gäller klass, kön och kultur.

Reducerats till en teknik som ignorerar lärandets kontextuella och situerade natur.

Erfareheter är personliga och inte enkelt kan generaliseras.

Människor är politiska, olika specifika syften med att knyta an till sina erfarenheter (ej givet trovärdiga).

Inte självklart att man knyter an till den erfarenhet som är den mest lämpade för den aktuella lärandesituationen.

"Det finns goda skäl att anta att Torget, Kliniken och Meritagenturen kan ses som uttryck för olika enskilda lärares förhållningssätt till undervisning, men att de också utgör exempel på didaktiker som måste förstås utifrån hur man som lärare uppfattar det system man befinner sig i och de påverkansmöjligheter man har."

"Även om strukturella förutsättningar är olika för olika institutioner, räcker alltså inte det som entydig förklaring till olika undervisningspraktiker. Det är av stor vikt att som lärare reflektera och förhålla sig till de didaktiska grundfrågorna: legitimitetsfrågan, selektionsfrågan, kommunikationsfrågan och identitetsfrågan. Analysen och reflektionen över de olika didaktiska praktikerna ger ett bidrag till förståelsen av vad design av undervisning innebär."

Källa: Abrandt Dahlgren, M. & Carlsson, I. (red.) (2009). Lärande på vuxnas vis: vetenskap och beprövad erfarenhet. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.