Jag läser Verklighet, verklighet: teori och praktik i lärarutbildningen

Nu är vi igång med kursen BVKDID. Kursens första föreläsning handlar om praxisnära forskningsmetoder. Litteraturen till detta första kurstillfälle var: Tolkning och reflektion; Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod, Verklighet verklighet: teori och praktik i lärarutbildning och Kunskap i handling.

Eftersom jag redan läst två av dessa koncentrerade jag mig på Verklighet, verklighet. 

I förordet definierar författarna teori och praktik utifrån att de representerar olika aspekter av verkligheten.

Teori ---> förståelsehorisonter, scheman, modeller, begreppsliga ramar och klassificering ---> förklaringsmodeller

Praktiker ---> handling, verksamheter, praxis och kontexter ---> Övning (under handledning)

Kunskapsformer, topiskt tänkande och tolkningspraktiker (Selander).

Ikoniska kunskapsformer (teorier) — antas avbilda eller avspegla någon del av verkligheten.
Teorier förväntas ge heltäckande förklaringar till alla händelser av ett visst slag.

Symboliska kunskapsformer (teorier) — skapar förståelse för människors uppfattningar om, och agerande i, olika situationer. Söker mening med, respektive innebörd av, handlingar i en viss situation.

Olika kunskapsformer och kunskapstraditioner producerar olika villkor för kunskapsutveckling och tillämpning.

Jag tänker att: Vetenskaplighet, i dagligt tal, ofta kopplas till just ikoniska kunskapsformer och är det som eftersträvas. (I 2010 års skollag, första kapitlet femte paragrafen slår fast att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”.)

Topiskt tänkande

Bronäs och Selander (2006) slår fast redan i inledningen att teori och praktik är sammanvävda med varandra och att det inte går att renodla det ena från det andra. Det finns ingen teori utan att praktiken har påverkat och det finns ingen praktik som är helt skild från teori.

Men hur kan detta samband förstås? Hur samspelar de?

Motsättningen i att se på de praktiska och teoretiska kunskapområdena som tudelade men ändå ha ett ideal om att de ska sammanföras.

Selander (2006) förklarar topiskt tänkande som en möjlighet att upptäcka många olika aspekter av verkligheten. En teori likställs med ”aspektseende” och topiskt tänkande innebär ett synliggörande av att flera aspekter kan vara giltiga men inte behöver utesluta varandra. (s.14-15)

”Förhållandevis ofta slås jag av att det dualistiska tänkesättet är så tongivande i vårt samhälle. Forskning presenteras många gånger i termer av motsatsförhållanden och frågeställningen gäller om vi ska betrakta något speciellt fenomen på ena eller andra sättet, medan verkligheten tycks hamna någonstans mittemellan.” (Cronqvist, s. 16)

Källor: Bronäs, Agneta & Selander, Staffan (2006). Verklighet verklighet: teori och praktik i lärarutbildning. Stockholm: Natur och Kultur.

Cronqvist, Marita. Samverkan – Hur då? i Persson, Bengt (Red.) Lärarutbildning och vetenskaplighet. Rapport nr. 2:2012, Högskolan i Borås.