Vad är nästa steg i ett masterarbete?

Random anteckningar från en typisk seminarie-diskussion. (utveckla senare)

Vad är nästa steg i ett masterarbete?
(avstamp i magisterarbetet)

Schibbolet – ett ord eller en fras som avslöjar var talaren kommer ifrån.
Teknik för att lösa upp vetenskaplig text – alienationseffekt.
Brecht använde en verfremdungseffekt för att motverka åskådarens möjlighet att involvera sig i ett illusoriskt narrativ och i karaktärernas känslor. Brecht menade att publiken behövde emotionell distans (istället för inlevelse) för att kunna reflektera kritiskt.

SYNLIGGÖRA – BELYSA (kanske inte nytt men…)
Inte vad betyder det? utan hur förändras det? 
BECOMING – Att vara är att vara i relation till.

Utgångspunkten för Barads onto-epistemologi. Det handlar inte bara om interpersonella relationer utan om materiellt-diskursiva intra-aktivteter.
Deleuze immanens-ontologi refererar till det inneboende och sammanflätade, eller helt enkelt till det ömsesidiga beroendet.
(kontrasteras av transcendens-ontologi där människan och omvärlden är åtskilda, inte bara från varandra utan även från någonting ovanför eller bortom oss själva som vi betraktar som universellt sant, oföränderligt eller oändligt. Människans roll som kunskapande subjekt blir att vara observatör och uttolkare av en essentiell sanning. För att veta något om världen måste vi hålla den på distans, därav uppdelningen subjekt/objekt).
Deleuze immanens-ontologi eller Barads onto-epistemologi innebär att vi måste skapa kunskap mitt i vårt beroendeförhållande till världen. Vi måste försöka förstå världen medan vi erkänner och visar hur vi är en del av den kunskapande processen.
I en relationell ontologi erkänner vi vårt beroende av den materiella världen i den kunskapande processen och tar i beräkningen att allt pågår i ett transformativt flöde.
Materialiteten har agens (får saker att hända) – utgångspunkten för kunskapandet är inte endast människan.
(Litteraturläsning: Pedagogisk dokumentation som aktiv agent av Hillevi Lenz Taguchi)

Vilka filosofiska rötter har min ansats/ingång?

Vilka varandeteoretisk (ontologi) och framförallt kunskapsteoretiska (epistemologi) utgångspunkter väljer jag att ha för mitt arbete?

Tankar kring utställning

I fredags var det uppstart för höstens kurser. Vi började med att diskutera examensutställningen utifrån frågeställningen: Hur ska mötet i en examensutställning ske? Mötet innebär, i det här fallet, att den konstnärliga/pedagogiska gestaltning står i relation till någon.
Vem är det vi vill möta – provocera/skapa/göra/förenas med – transformera?

Var är den pedagogiska kontexten?
Det tomma utställningsrummet är en stum yta som inte inbjuder till något socialt samspel.
Utställningsplatsen påverkar hur gestaltningen visar sig och dess meningspotential.
Utställningen är en social situation där gestaltningen möter betraktaren.
Betraktaren tittar, reagerar och diskuterar.
Gestaltningen ges röst och liv.
En performativ mening?

(Vad är en gestaltning? Varför använder vi just det begreppet?) 
(Varför har jag inte förrän nu, efter två år, börjat fundera över den definitionen?)

Om jag gör så här
konstnärlig/pedagogisk gestaltning
blir det enklare då?
Mindre belastat?