Nu har jag läst mängder med sidor på Internet om det positiva tänkandets förträfflighet. En medveten tankeprocess som ska förbättra hälsan, göra oss mer effektiva, uthålliga och göra det lättare för oss att uppnå våra mål. En mångmiljardindustri med böcker, tv-program, tidningar, seminarier, livscoacher och motivationskonsulter som utlovar minskad stress, mindre risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, bot mot depression och ångest och en rad sjukdomar. Färdiga recept serveras på hur du kan tänka dig lycklig, frisk och framgångsrik. Det positiva tänkandet utmålas som en slags universalkur för allt. Så himla skönt då, när Barbara Ehrenreichs bok Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande landade i brevlådan. Äntligen lite sund skepsis.
Ehrenreich bok är en uppgörelse med positivitetskulten. Hon har helt enkelt fått nog av den tvångsglädjekultur som alltid ordinerar en positiv attityd mot motgångar i livet. Hon beskriver hur positivitetskraven på ett konkret sätt används för att döva människors ilska över ett orättvist samhälle. Eftersom den bärande ideologiska tanken i positivitetskulten är att inga yttre omständigheter räknas i människors liv, ingen människa är beroende av det omgivande samhället, skjuts ansvaret för en mängd olika problem över på individen. Individen görs ansvarig för samhällets misslyckande utan att några strukturer ifrågasätts.
