Start PM

Idag skulle jag sätta mig ner och börja skriva på ett PM om mitt magisterarbete. Ämnet som går under arbetsnamnet Movement of Positive Thinking har ju varit klart länge och att jag är kritisk är väl ingen nyhet. Jag började med att kolla Facebook och möttes direkt av följande truism:

Positivitetskulten är aldrig långt borta. Samma tankar, i klarspråk eller mer outsagda. På Facebook, Twitter och Pinterest, på jobbsökarkursen, vid middagskonversationen, på arbetsplatsen, vid anställningsintervjun, i sjukvården…

Jag leker med tanken om ett samhälle där vi, tillsammans med framgångspredikanter, skjutjärnspsykologer och självutnämnda coacher, har lyckats tysta de vankelmodiga, skeptiska, kritiska och omedgörliga rösterna.
DET känns riktigt skrämmande.

Nedslag i positivitetskulten

Makeovermani

Läser i Thomas Johanssons Makeovermani om Dr Phil.

Positivitetskulten

Det finns så många trådar att dra i nu. Hur ser det positiva tänkandets ideologi ut? Vilka är de bakomliggande motiven för spridningen av ideologin? Vem vinner mest på att denna ideologi upphöjs till sanning? Hur ser den grundläggande analysen av självhjälpslitteraturen ut? Vilka redskap presenteras för att uppnå målen? Vilka är egentligen målen?

Ehrenreich beskriver hur det mest typiska tonläget i en diktatur egentligen inte är svartsynen eller det öppna hotet mot de egna medborgarna, utan istället ett starkt krav på entusiasm och framtidstro, på enorma skördar och tjocka spädbarn. Det realistiska påpekandet att skördarna slår fel och att barnen är magra är det som inte tolereras.

Hur fungerar ett demokratiskt samhälle som har samma inställning?

Det är dags att zooma in. Men hur?

Lyssnar på Jenny Jägerfeldt i P1 Sommar och läser hennes  artikel Lukta på basilikan i Bang.

Unheimlich

Vad är det för fel på positivt tänkande? Varför känns meningen When life gives you lemons, make lemonade! inte riktigt bra. Det är något UNHEIMLICH över alltihopa — det känns självklart och naturligt, som vanligt, men någonstans därinne i orden finns en glidning eller en skevhet.

En falsk ton.

Jag är nog trött på dikotomierna. Ett helt samhälles diskurs kan inte byggas på motsatsparet
positiv/negativ. Det måste finnas plats för tvivel, skepticism och ifrågasättande.

Är det möjligt att gestalta unheimlich-känslan?

Examination 2

I den inledande höstterminens paper låg mycket av mitt fokus på att få en förståelse för en estetisk lärprocess: Att låta processen vara öppen, ställa frågor till materialet, och inte arbeta med givna svar. Det handlade ofta om att överhuvudtaget komma igång med den gestaltande processen. Arbetets fokus vändes inåt snarare än utåt. Den här terminen har kursens handlednings-innehåll till stor del handlat om den pedagogiska kontexten. Min handledare Fredric Gunve formulerar det så här:
Skillnaden mellan ett konstnärligt gestaltningsarbete och ett konstnärligt gestaltningsarbete satt i en pedagogisk kontext, är att den pedagogiska kontexten hela tiden tillför ytterligare en nivå, den relationella, gruppbaserade och det mellanmänskliga mötet.
Under vårens arbete upplever jag själv hur förståelsen för den pedagogiska kontexten börjat sjunka in och ökat mina möjligheter att sätta mitt gestaltningsarbete i ett pedagogiskt sammanhang.

Slutredovisningen av vårens arbete består av en pin, en affisch och ett fanzine.

Pågående...

Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande

Nu har jag läst mängder med sidor på Internet om det positiva tänkandets förträfflighet. En medveten tankeprocess som ska förbättra hälsan, göra oss mer effektiva, uthålliga och göra det lättare för oss att uppnå våra mål. En mångmiljardindustri med böcker, tv-program, tidningar, seminarier, livscoacher och motivationskonsulter som utlovar minskad stress, mindre risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, bot mot depression och ångest och en rad sjukdomar. Färdiga recept serveras på hur du kan tänka dig lycklig, frisk och framgångsrik. Det positiva tänkandet utmålas som en slags universalkur för allt. Så himla skönt då, när Barbara Ehrenreichs bok Gilla läget – Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande landade i brevlådan. Äntligen lite sund skepsis.
Ehrenreich bok är en uppgörelse med positivitetskulten. Hon har helt enkelt fått nog av den tvångsglädjekultur som alltid ordinerar en positiv attityd mot motgångar i livet. Hon beskriver hur positivitetskraven på ett konkret sätt används för att döva människors ilska över ett orättvist samhälle. Eftersom den bärande ideologiska tanken i positivitetskulten är att inga yttre omständigheter räknas i människors liv, ingen människa är beroende av det omgivande samhället, skjuts ansvaret för en mängd olika problem över på individen. Individen görs ansvarig för samhällets misslyckande utan att några strukturer ifrågasätts.

Movement of Positive Thinking II

Chant no. 1 from Yvonne Jonsson on Vimeo.

Movement of Positive Thinking I

You are essentially who you create yourself to be
and all that occurs in your life is the result of your own making.

The discontent and frustration that you feel is entirely your own creation.

You willed yourself to where you are today, so will yourself out of it.

If you tell yourself you feel fine you will.

Thoughts become things. Choose the good ones.

You are what you believe yourself to be.

The difference between being mediocre and achieving excellence is you.

Hängiven närvaro

For Kaprow, pragmatism is the mechanics of Zen, and Zen the spirit of pragmatism.

Det var någonstans mellan att ta emot ögonblicket som det är och hängiven närvaro som min gestaltning bubblade upp.

Alla dessa visdomsord som cirkulerar på internet och i självhjälpsböcker.
Googlar på positive thinking — så mycket floskler.

Essays on the blurring of art and life

I fredags ägnade vi förmiddagen åt Allan Kaprows Essays on the Blurring of Art and Life.


ART ART.    NONART.    ANTIART.    UNART.


Context rather than category. Flow rather than work of art.

När konst bara är en av flera möjliga funktioner en situation kan ha
förlorar den sin privilegierade status.

The experimental artist today is the un-artist. Not the antiartist but the artist emptied of art. the un-artist started out as a modernist, but at a certain point began divesting her or his work of nearly every feature that could remind anyone of art at all. The un-artist makes no real art but does what I've called lifelike art, art that reminds us mainly of the rest of our lives.

Artist of the world, drop out! You have nothing to lose but your profession!

Ja. Ungefär så.
Jag får fundera lite till.

Forts.

Skippa det du gjort. Det är för färdigt. Jobba mer flödigt.
Kasta in det ofärdiga och fula — Handledning med Fredric Gunve.

Examination

Första och andra delkursen är avklarad. I fredags hade vi seminarier kring texterna vi skrivit. Eftersom gestaltningen känns som en pågående process utan slut blev detta tillfälle en möjlighet att stanna upp och reflektera över vad jag hade gjort hittills. För mig har en stor del av hösten handlat om att försöka förstå begreppet estetisk lärprocess. Jag är inte helt säker på att någon förstår det, eller rättare sagt, det finns nog flera olika sätt att tolka och förstå begreppet. Det var också utgångspunkten i den text jag skrev: Hur förhåller sig min egen språkliggjorda gestaltningsprocess till begreppet?
Höstens gestaltningsarbete har varit funderingar kring ett tema som gick under arbetsnamnet Tradition och generation. De bilder som ingick i redovisningen handlade till slut mest om tradition, en estetisk sådan.
Eftersom vi pratat mycket om estetik, cirklade mina tankarna runt det moderna konstbegreppet i förhållande till det samtida och till det estetiska. Bilderna innehåller delar eller fragment från kursens olika diskussioner. Betydelsebildning som ett nätverk av tankar och idéer där rosorna, punkterna och cirklarna betonar korsningar och får symbolisera noder eller omkopplingspunkter; Platons kulturellt betydelsefulla grottliknelse; samt rosorna vars skönhet används för att förklara det estetiska omdömet av Kant i sin Kritik av omdömeskraften.