Det finns så många trådar att dra i nu. Hur ser det positiva tänkandets ideologi ut? Vilka är de bakomliggande motiven för spridningen av ideologin? Vem vinner mest på att denna ideologi upphöjs till sanning? Hur ser den grundläggande analysen av självhjälpslitteraturen ut? Vilka redskap presenteras för att uppnå målen? Vilka är egentligen målen?
Ehrenreich beskriver hur det mest typiska tonläget i en diktatur egentligen inte är svartsynen eller det öppna hotet mot de egna medborgarna, utan istället ett starkt krav på entusiasm och framtidstro, på enorma skördar och tjocka spädbarn. Det realistiska påpekandet att skördarna slår fel och att barnen är magra är det som inte tolereras.
Hur fungerar ett demokratiskt samhälle som har samma inställning?
Det är dags att zooma in. Men hur?
Lyssnar på Jenny Jägerfeldt i P1 Sommar och läser hennes
artikel Lukta på basilikan i Bang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar