I see...

Seeing comes before words.
Seendet kommer före orden.

Se = att se (titta) på.
See = att se (titta) på, att förstå.

Kan man se något utan att förstå?
Kan man förstå något utan att ha begreppen (orden) först?
Finns det något utanför språket?

Note to self

Problemet är inte att göra bilden.
Problemet är att det uppstår så många intressanta
sidospår som man inte kan låta bli att följa upp.

Slutsats.
Det blir aldrig klart.

Kaos och undflyende associationer

Idag blir jag galen på min hjärna. jag försöker återigen samla tankarna. Men hela tiden får jag nya associationer som för tankarna kring visualiseringen åt spridda håll. Hur ska jag hinna få ner allt. Ena minuten är tanken där och sen försvann den för något nytt dök upp. Jag för frenetiska anteckningar för att inte glömma bort. Ändå silas en mängd igenom som försvinner.

Ungefär så här föreställer jag mig min hjärna idag:

PS. Jag älskar gummiklister!

Köksbordet

Vi äter inte i köket längre!

Jag gör hål för att...

...jag vill titta genom. Jag hade ju faktiskt en idé, eller två förresten med de foton jag scannade in. Det började med en noga uttänkt och nästan klar bild i mitt huvud som jag skulle använda materialet till.
Den har inte blivit av. Istället satte jag igång att göra hål.

De gamla bilderna skulle läggas under och skapa någon slags känsla av att man såg genom, bakåt, neråt i tiden. Men när jag lade mina håliga papper över bilderna så funkade det inte alls. Bilderna blev inte synliga på det sätt jag tänkt mig. Vad göra? Jag bestämde mig för att pausa och kolla på CSI istället. När jag satte mig tillrätta i fåtöljen hade jag fortfarande mitt håliga papper i handen och började kika igenom hålen på TV:n. Det såg ju lite intressant ut så jag började fota genom hålen.
TV-rutan kändes inte rätt så istället tog jag fotografierna. Resultatet syns här nedanför. Detta kan kanske vara utvecklingsbart.

Gorm den gamle

I vår släkt på pappas sida har vi haft riktigt med tur i släktforskningen och stött på en adlig gren. Det betyder (har jag fått förklarat för mig) att det går att följa släktleden mycket längre bakåt i tiden. Från kapten Zacharias Ulfsax, som blev tillfångatagen vid Poltava och mördades i fångenskap i Minsk 1721, kan man följa släkten ner till Gorm den gamle, en viking vars son Harald blåtand var kung i Danmark och Norge. (En utvikelse som inte direkt hör till det aktuella gestaltningsprojektet, men som jag inte kunde låta bli att gestalta ivarjefall).

Genom generationer

Är det kanske ett tecken på att man börjar bli gammal när man blickar bakåt? Jag har ivarje fall börjat fundera över förr. Samlat ihop bilder och berättelser från äldre släktingar. Jag har dessutom haft turen att ha släktforskare på både min mammas och pappas sida. Allt är fortfarande ganska fragmentariskt och inte på något sätt kronologiserat. Kanske behövs det inte. Jag börjar någonstans mitt i och ser vart det leder.

I helgen har jag börjat scanna in bilder från gamla fotoalbum.
Jag älskar känslan i gamla foton. Det svartvita gulnade och de bleka färger.
Känslan av en svunnen tid. Urvalet blir slumpmässigt.
Om jag behöver får jag komplettera senare.

 

  Mormor och morfar, för länge sen och för inte så länge (när jag var liten).

Ways of seeing på Skövde konstmuseum

Har tillbringat en eftermiddag på Skövde konstmuseum. Analysen jag ska göra bygger på att koppla ihop Bergers texter i Ways of Seeing med besöket på konstmuseet på något sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska anknyta till/förhålla mig till boken i den analys vi ska göra. Men det dök upp en del infallsvinklar under besöket. Vad händer med de reproducerade bilderna i musei-shoppen när de lämnar museet och lyfts ut från konstrummet? Jag har själv två av Marianne Lindberg de Geers verk på anslagstavlan hemma. Förändras deras betydelse i den nya kontext de hamnar i? Hur fungerar hängningen av museets verk i förhållande till varandra? Hur fungerar det ur ett pedagogiskt perspektiv? Berger menar ju också att det unika konstverket måste ges ett alldeles speciellt värde i en tid där alla bilder kan reproduceras. Fungerar museirummet mystifierande såsom Berger beskriver det? "If the image is no longer unique and exclusive, the art objekt, the thing, must be made mysteriously so." 

Även om det inte finns några klassiska kvinnliga representationer så som de beskrivs av Berger på Skövde konstmuseum, så finns det många representationer av kvinnor som skildrar ett kvinnligt perspektiv. Jag tänkte avsluta med en av mina favoriter. Det är Anna-Maria Ekstrands vägghängda tablå med namnet Playgirls and playboys do it better at home, but even... I hennes verk finns rosa fluff, uppstoppade djur, plastfigurer, blinkande lampor och krimskrams. Verket framstår i mina ögon som en veritabel flickflickig spya och jag upplever den alltid med skräckblandad förtjusning.

Genom tradition

Nu tänker jag på texter. Det hänger säkert samman med de diskussioner jag haft på konstteorin med mina studerande. Vi har pratat Platon och Aristoteles. Konstens roll som moraliskt fostrande. Kant och hans kritik av omdömet. Skönhetsupplevelse och det moderna konstbegreppets framväxt. Kulturellt betydelsefulla idéer.

Nu har jag klippt sönder Platons grottliknelse. Klistrat och pillat ihop den igen i fragment. Ordning fast inte... Sen tröttnade jag...hur fortsätter jag? Det får ligga på jäsning ett tag helt enkelt.