Ways of seeing på Skövde konstmuseum

Har tillbringat en eftermiddag på Skövde konstmuseum. Analysen jag ska göra bygger på att koppla ihop Bergers texter i Ways of Seeing med besöket på konstmuseet på något sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska anknyta till/förhålla mig till boken i den analys vi ska göra. Men det dök upp en del infallsvinklar under besöket. Vad händer med de reproducerade bilderna i musei-shoppen när de lämnar museet och lyfts ut från konstrummet? Jag har själv två av Marianne Lindberg de Geers verk på anslagstavlan hemma. Förändras deras betydelse i den nya kontext de hamnar i? Hur fungerar hängningen av museets verk i förhållande till varandra? Hur fungerar det ur ett pedagogiskt perspektiv? Berger menar ju också att det unika konstverket måste ges ett alldeles speciellt värde i en tid där alla bilder kan reproduceras. Fungerar museirummet mystifierande såsom Berger beskriver det? "If the image is no longer unique and exclusive, the art objekt, the thing, must be made mysteriously so." 

Även om det inte finns några klassiska kvinnliga representationer så som de beskrivs av Berger på Skövde konstmuseum, så finns det många representationer av kvinnor som skildrar ett kvinnligt perspektiv. Jag tänkte avsluta med en av mina favoriter. Det är Anna-Maria Ekstrands vägghängda tablå med namnet Playgirls and playboys do it better at home, but even... I hennes verk finns rosa fluff, uppstoppade djur, plastfigurer, blinkande lampor och krimskrams. Verket framstår i mina ögon som en veritabel flickflickig spya och jag upplever den alltid med skräckblandad förtjusning.