Hängiven närvaro

For Kaprow, pragmatism is the mechanics of Zen, and Zen the spirit of pragmatism.

Det var någonstans mellan att ta emot ögonblicket som det är och hängiven närvaro som min gestaltning bubblade upp.

Alla dessa visdomsord som cirkulerar på internet och i självhjälpsböcker.
Googlar på positive thinking — så mycket floskler.

Essays on the blurring of art and life

I fredags ägnade vi förmiddagen åt Allan Kaprows Essays on the Blurring of Art and Life.


ART ART.    NONART.    ANTIART.    UNART.


Context rather than category. Flow rather than work of art.

När konst bara är en av flera möjliga funktioner en situation kan ha
förlorar den sin privilegierade status.

The experimental artist today is the un-artist. Not the antiartist but the artist emptied of art. the un-artist started out as a modernist, but at a certain point began divesting her or his work of nearly every feature that could remind anyone of art at all. The un-artist makes no real art but does what I've called lifelike art, art that reminds us mainly of the rest of our lives.

Artist of the world, drop out! You have nothing to lose but your profession!

Ja. Ungefär så.
Jag får fundera lite till.

Forts.

Skippa det du gjort. Det är för färdigt. Jobba mer flödigt.
Kasta in det ofärdiga och fula — Handledning med Fredric Gunve.

Examination

Första och andra delkursen är avklarad. I fredags hade vi seminarier kring texterna vi skrivit. Eftersom gestaltningen känns som en pågående process utan slut blev detta tillfälle en möjlighet att stanna upp och reflektera över vad jag hade gjort hittills. För mig har en stor del av hösten handlat om att försöka förstå begreppet estetisk lärprocess. Jag är inte helt säker på att någon förstår det, eller rättare sagt, det finns nog flera olika sätt att tolka och förstå begreppet. Det var också utgångspunkten i den text jag skrev: Hur förhåller sig min egen språkliggjorda gestaltningsprocess till begreppet?
Höstens gestaltningsarbete har varit funderingar kring ett tema som gick under arbetsnamnet Tradition och generation. De bilder som ingick i redovisningen handlade till slut mest om tradition, en estetisk sådan.
Eftersom vi pratat mycket om estetik, cirklade mina tankarna runt det moderna konstbegreppet i förhållande till det samtida och till det estetiska. Bilderna innehåller delar eller fragment från kursens olika diskussioner. Betydelsebildning som ett nätverk av tankar och idéer där rosorna, punkterna och cirklarna betonar korsningar och får symbolisera noder eller omkopplingspunkter; Platons kulturellt betydelsefulla grottliknelse; samt rosorna vars skönhet används för att förklara det estetiska omdömet av Kant i sin Kritik av omdömeskraften.

I see...

Seeing comes before words.
Seendet kommer före orden.

Se = att se (titta) på.
See = att se (titta) på, att förstå.

Kan man se något utan att förstå?
Kan man förstå något utan att ha begreppen (orden) först?
Finns det något utanför språket?

Note to self

Problemet är inte att göra bilden.
Problemet är att det uppstår så många intressanta
sidospår som man inte kan låta bli att följa upp.

Slutsats.
Det blir aldrig klart.

Kaos och undflyende associationer

Idag blir jag galen på min hjärna. jag försöker återigen samla tankarna. Men hela tiden får jag nya associationer som för tankarna kring visualiseringen åt spridda håll. Hur ska jag hinna få ner allt. Ena minuten är tanken där och sen försvann den för något nytt dök upp. Jag för frenetiska anteckningar för att inte glömma bort. Ändå silas en mängd igenom som försvinner.

Ungefär så här föreställer jag mig min hjärna idag:

PS. Jag älskar gummiklister!