Examination

Första och andra delkursen är avklarad. I fredags hade vi seminarier kring texterna vi skrivit. Eftersom gestaltningen känns som en pågående process utan slut blev detta tillfälle en möjlighet att stanna upp och reflektera över vad jag hade gjort hittills. För mig har en stor del av hösten handlat om att försöka förstå begreppet estetisk lärprocess. Jag är inte helt säker på att någon förstår det, eller rättare sagt, det finns nog flera olika sätt att tolka och förstå begreppet. Det var också utgångspunkten i den text jag skrev: Hur förhåller sig min egen språkliggjorda gestaltningsprocess till begreppet?
Höstens gestaltningsarbete har varit funderingar kring ett tema som gick under arbetsnamnet Tradition och generation. De bilder som ingick i redovisningen handlade till slut mest om tradition, en estetisk sådan.
Eftersom vi pratat mycket om estetik, cirklade mina tankarna runt det moderna konstbegreppet i förhållande till det samtida och till det estetiska. Bilderna innehåller delar eller fragment från kursens olika diskussioner. Betydelsebildning som ett nätverk av tankar och idéer där rosorna, punkterna och cirklarna betonar korsningar och får symbolisera noder eller omkopplingspunkter; Platons kulturellt betydelsefulla grottliknelse; samt rosorna vars skönhet används för att förklara det estetiska omdömet av Kant i sin Kritik av omdömeskraften.

I see...

Seeing comes before words.
Seendet kommer före orden.

Se = att se (titta) på.
See = att se (titta) på, att förstå.

Kan man se något utan att förstå?
Kan man förstå något utan att ha begreppen (orden) först?
Finns det något utanför språket?

Note to self

Problemet är inte att göra bilden.
Problemet är att det uppstår så många intressanta
sidospår som man inte kan låta bli att följa upp.

Slutsats.
Det blir aldrig klart.

Kaos och undflyende associationer

Idag blir jag galen på min hjärna. jag försöker återigen samla tankarna. Men hela tiden får jag nya associationer som för tankarna kring visualiseringen åt spridda håll. Hur ska jag hinna få ner allt. Ena minuten är tanken där och sen försvann den för något nytt dök upp. Jag för frenetiska anteckningar för att inte glömma bort. Ändå silas en mängd igenom som försvinner.

Ungefär så här föreställer jag mig min hjärna idag:

PS. Jag älskar gummiklister!

Köksbordet

Vi äter inte i köket längre!

Jag gör hål för att...

...jag vill titta genom. Jag hade ju faktiskt en idé, eller två förresten med de foton jag scannade in. Det började med en noga uttänkt och nästan klar bild i mitt huvud som jag skulle använda materialet till.
Den har inte blivit av. Istället satte jag igång att göra hål.

De gamla bilderna skulle läggas under och skapa någon slags känsla av att man såg genom, bakåt, neråt i tiden. Men när jag lade mina håliga papper över bilderna så funkade det inte alls. Bilderna blev inte synliga på det sätt jag tänkt mig. Vad göra? Jag bestämde mig för att pausa och kolla på CSI istället. När jag satte mig tillrätta i fåtöljen hade jag fortfarande mitt håliga papper i handen och började kika igenom hålen på TV:n. Det såg ju lite intressant ut så jag började fota genom hålen.
TV-rutan kändes inte rätt så istället tog jag fotografierna. Resultatet syns här nedanför. Detta kan kanske vara utvecklingsbart.

Gorm den gamle

I vår släkt på pappas sida har vi haft riktigt med tur i släktforskningen och stött på en adlig gren. Det betyder (har jag fått förklarat för mig) att det går att följa släktleden mycket längre bakåt i tiden. Från kapten Zacharias Ulfsax, som blev tillfångatagen vid Poltava och mördades i fångenskap i Minsk 1721, kan man följa släkten ner till Gorm den gamle, en viking vars son Harald blåtand var kung i Danmark och Norge. (En utvikelse som inte direkt hör till det aktuella gestaltningsprojektet, men som jag inte kunde låta bli att gestalta ivarjefall).