Creating Knowledge

Hmm … postdiscipline? 

Handledning – gestaltning – pedagogisk dokumentation

Jag har funderat en hel del kring vad det är jag egentligen vill undersöka och hur den gestaltande delen kan kopplas till den pedagogiska. Jag fattar faktiskt inte själv varför jag upplever detta som ett hinder. Men så fort jag börjar tänka på det fastnar jag och vet inte hur jag ska komma vidare. Jag tror att jag måste vända på det, se det ur ett nytt perspektiv.
När jag arbetar med bild är det ofta just berättelser eller idéer jag försöker gestalta visuellt. Så nu har jag bestämt mig för att gestalta de bilder som spontant dyker upp i mitt huvud när jag läser. Jag ska låta de tankar och visuella idéer som dyker upp när jag bearbetar de teoretiska perspektiven styra den praktiska processen. Att ge något en form och en mening genom att visa upp det är trots allt den vanligaste definitionen av gestaltning (show, don´t tell). Att använda sig av och arbeta med visuella representationer (gestaltningar) för att bearbeta information och skapa mening är en del av bildpedagogikens alternativ till förmedlingskunskap.

Process

Skriver ut.

Sorterar och klistrar in och antecknar.

Texter i lager på lager med fluorescerande understrykningar. 

En estetiserad väv av ord.

Skriv in det som definierar.

(Jag måste verkligen duscha)

Alla färgglada stickers i böckerna.

Händerna börjar skaka lite.

Jag har svårt att sitta still.

Går ett varv.

kokar kaffe.

Tar en cigg. 

Går ett varv till.

Fota böckerna

Materialitetens agens!

(Fan vad det plingar i telefonen)

…

Idé, riktning, tanke

Hur nya teorier ständigt påverkar mitt sätt att se världen.
Öppna upp för att bejaka nya och annorlunda sätt att förstå världen.
Kollaborativt kunskapande och i tillblivelseprocess (intra-aktiv).
Dokumentation som en aktiv performativ agent.

Konstnärligt gestaltningsarbete i en pedagogisk kontext:
- ofullständigt
- inte färdigt
- i process

Att försättas i ett pågående tillstånd (görande) som möjliggör en "efterkonstruktion" = analysen.
Från i till om.
Transformativt lärande, handling -----> produkt (resultat)
Pedagogens metaperspektiv – att transformera någon annan.

– Det här går inte att säga.
– Jo, det är du som måste bredda din förståelse.

Vad är syftet och målet med…?
Ett vagt kunskapsbegrepp är närmare sanningen. (I skolans värld är/måste allt vara tydligt.)

Om vi stryker målet.

Vad är nästa steg i ett masterarbete?

Random anteckningar från en typisk seminarie-diskussion. (utveckla senare)

Vad är nästa steg i ett masterarbete?
(avstamp i magisterarbetet)

Schibbolet – ett ord eller en fras som avslöjar var talaren kommer ifrån.
Teknik för att lösa upp vetenskaplig text – alienationseffekt.
Brecht använde en verfremdungseffekt för att motverka åskådarens möjlighet att involvera sig i ett illusoriskt narrativ och i karaktärernas känslor. Brecht menade att publiken behövde emotionell distans (istället för inlevelse) för att kunna reflektera kritiskt.

SYNLIGGÖRA – BELYSA (kanske inte nytt men…)
Inte vad betyder det? utan hur förändras det? 
BECOMING – Att vara är att vara i relation till.

Utgångspunkten för Barads onto-epistemologi. Det handlar inte bara om interpersonella relationer utan om materiellt-diskursiva intra-aktivteter.
Deleuze immanens-ontologi refererar till det inneboende och sammanflätade, eller helt enkelt till det ömsesidiga beroendet.
(kontrasteras av transcendens-ontologi där människan och omvärlden är åtskilda, inte bara från varandra utan även från någonting ovanför eller bortom oss själva som vi betraktar som universellt sant, oföränderligt eller oändligt. Människans roll som kunskapande subjekt blir att vara observatör och uttolkare av en essentiell sanning. För att veta något om världen måste vi hålla den på distans, därav uppdelningen subjekt/objekt).
Deleuze immanens-ontologi eller Barads onto-epistemologi innebär att vi måste skapa kunskap mitt i vårt beroendeförhållande till världen. Vi måste försöka förstå världen medan vi erkänner och visar hur vi är en del av den kunskapande processen.
I en relationell ontologi erkänner vi vårt beroende av den materiella världen i den kunskapande processen och tar i beräkningen att allt pågår i ett transformativt flöde.
Materialiteten har agens (får saker att hända) – utgångspunkten för kunskapandet är inte endast människan.
(Litteraturläsning: Pedagogisk dokumentation som aktiv agent av Hillevi Lenz Taguchi)

Vilka filosofiska rötter har min ansats/ingång?

Vilka varandeteoretisk (ontologi) och framförallt kunskapsteoretiska (epistemologi) utgångspunkter väljer jag att ha för mitt arbete?

Tankar kring utställning

I fredags var det uppstart för höstens kurser. Vi började med att diskutera examensutställningen utifrån frågeställningen: Hur ska mötet i en examensutställning ske? Mötet innebär, i det här fallet, att den konstnärliga/pedagogiska gestaltning står i relation till någon.
Vem är det vi vill möta – provocera/skapa/göra/förenas med – transformera?

Var är den pedagogiska kontexten?
Det tomma utställningsrummet är en stum yta som inte inbjuder till något socialt samspel.
Utställningsplatsen påverkar hur gestaltningen visar sig och dess meningspotential.
Utställningen är en social situation där gestaltningen möter betraktaren.
Betraktaren tittar, reagerar och diskuterar.
Gestaltningen ges röst och liv.
En performativ mening?

(Vad är en gestaltning? Varför använder vi just det begreppet?) 
(Varför har jag inte förrän nu, efter två år, börjat fundera över den definitionen?)

Om jag gör så här
konstnärlig/pedagogisk gestaltning
blir det enklare då?
Mindre belastat?

Reviderat, inskickat, KLART!