Mellanspel

Läser Laurel Richardsons Writing – A method of inquiry. Richardson karaktäriserar skrivandet som en metod för att ta reda på mer om sig själv och om det valda ämnet. Skrivande är också ett sätt att förstå – en metod för upptäckt och analys. Genom att skriva på olika sätt, menar Richardson att vi upptäcker nya aspekter av vårt ämne och vår relation till detta. Form och innehåll är oskiljaktiga.

Jag fastnar för hennes diskussion om Mixed genres och kristalliseringen.

"In postmodern mixed-genres texts we crystalize." 

Den postmoderna textens värde finns i möjligheten att kombinera symmetri och substans med ett oändligt antal möjliga former, innehåll, transmutationer, multidimensionaliteter och infallsvinklar.

Kristalliseringen ger oss en fördjupad, komplex och grundligt ofullständig förståelse för ämnet. 

Vi vet mer och tvivlar på det vi vet. 

 

Hello Google

Writing: A Method of Inquiry | Another String to Our Bow: Participant Writing as Research Method | Art, Equality and Learning: Pedagogies Against the State | Autoethnography | A/r/tography - reSearch | Brocading the world: A poetic inquiry | The visual as a thinking tool: developing students’ critical thinking skills through images | A Thousand Plateaus: Capitalism and Schizophrenia: Gilles Deleuze, Felix Guattari, Brian Massumi | Literal = bokstavlig | Bokstavlig = inget tolkningsutrymme, oproblematisk, konkret betydelse |  fotnoter, innehåll | Evocative, serving to bring to mind = minnesväckande | Kristallisera, metafor för postmodern text | Woman, Native, Other: Writing Postcoloniality and Feminism - Thi Minh-Ha Trinh | When the Moon Waxes Red: Representation, Gender and Cultural Politics: Trinh T. Minh-ha | teorier inom samtidskonsten | Processkonst | Institutionskritik | Criticality in art | An Investigation of The Space Between The Painting and The Photograph: Deconstructing The Process and Reflecting on | From Criticism to Critique to Criticality, Irit Rogoff | Method Meets Art: Arts-based Research Practice - Patricia Leavy | relationell estetik | deltagande konst | Konstnärsnämnden - Färsk historia: en seminarieserie om heta ämnen inom de senaste 20 årens konst (Umeå) | Iaspis - Nya relation-aliteter - ett seminarium om kruxen med relationell och interaktiv konst | Konst, makt och politik : Skriftserien Kairos Nr 12 | Nomadologin : Skriftserien Kairos Nr 4 | Deleuze och mångfaldens veck | Glänta 1.04 Deleuze | Death at the parasite cafe: social science (fictions) and the postmodern - Stephen J. Pfohl | Culture, Power And History: Studies in Critical Sociology | "The end of sociology?", by Irving Louis Horowitz | Posthumans and After | Who Speaks and Who Replies in Human Science Scholarship? Kenneth J. Gergen | In Memoriam to Post-Modernism | Postmodern vertigo | symbolisk interaktionism | Metaphors We Live By | Creative Writing 101| 

Diskussioner / PM

Ungefär så här dagen efter:

Måste nog smälta den här diskussionen kring mitt PM och fortsatta arbete.

Start PM

Idag skulle jag sätta mig ner och börja skriva på ett PM om mitt magisterarbete. Ämnet som går under arbetsnamnet Movement of Positive Thinking har ju varit klart länge och att jag är kritisk är väl ingen nyhet. Jag började med att kolla Facebook och möttes direkt av följande truism:

Positivitetskulten är aldrig långt borta. Samma tankar, i klarspråk eller mer outsagda. På Facebook, Twitter och Pinterest, på jobbsökarkursen, vid middagskonversationen, på arbetsplatsen, vid anställningsintervjun, i sjukvården…

Jag leker med tanken om ett samhälle där vi, tillsammans med framgångspredikanter, skjutjärnspsykologer och självutnämnda coacher, har lyckats tysta de vankelmodiga, skeptiska, kritiska och omedgörliga rösterna.
DET känns riktigt skrämmande.

Nedslag i positivitetskulten

Makeovermani

Läser i Thomas Johanssons Makeovermani om Dr Phil.

Positivitetskulten

Det finns så många trådar att dra i nu. Hur ser det positiva tänkandets ideologi ut? Vilka är de bakomliggande motiven för spridningen av ideologin? Vem vinner mest på att denna ideologi upphöjs till sanning? Hur ser den grundläggande analysen av självhjälpslitteraturen ut? Vilka redskap presenteras för att uppnå målen? Vilka är egentligen målen?

Ehrenreich beskriver hur det mest typiska tonläget i en diktatur egentligen inte är svartsynen eller det öppna hotet mot de egna medborgarna, utan istället ett starkt krav på entusiasm och framtidstro, på enorma skördar och tjocka spädbarn. Det realistiska påpekandet att skördarna slår fel och att barnen är magra är det som inte tolereras.

Hur fungerar ett demokratiskt samhälle som har samma inställning?

Det är dags att zooma in. Men hur?

Lyssnar på Jenny Jägerfeldt i P1 Sommar och läser hennes  artikel Lukta på basilikan i Bang.